Kapitel 3
- Snygga byxor förresten, sa den första och det kändes som jag ville dö just i den stunden. Jag hade dragit på mig ett par utslitna rosa mjukisbyxor innan jag gick ut.
Tänk om han såg det.
I samma stund var dom som bortblåsta......
"Det där får inte hända igen, varför är jag så dum och aldrig tänker på vad jag tar på mig?" tänkte jag och sprang det fortaste jag kunde hem. Glory blev precis inte ledsen över att få sträck ut ordentligt.
När jag kom in genom dörren hörde jag pappas glada röst innifrån köket:
- Det är mat gumman, jag har nåt jag vill berätta för dig.
Jag ställde ifrån mig skorna och gick in och satte mig på min sida av matbordet. Pappa såg riktig glad ut för en gångs skull. Han brukade alltid se stressad och trött ut. Kanske berodde det på hans jobb men jag vet inte. Det kan väll inte vara så stressigt att vara fritidspedagog? Eller jo kanske, med 20 skrikande ungar runt sig varje dag.
Vad var det han ville berätta, säg det nån gång, tänkte hon otåligt.
- Jo, det jag ville berätta är, sa han som om han hade läst hennes tankar, att jag har blivit tillfrågat om ett nytt jobb.
- Vad då för jobb? undrade jag.
- Rektorn går i pension till hösten...
- Så du ska bli rektor? Frågade jag nyfiket.
- Jaa... Mer betalt, men lite fler arbetstimmar. Vad tycker du?
- Klart du ska bli rektor pappa! Fan vad coolt!
Den kvällen när jag skulle sova tänkte jag inte på nåt annat än pappa. Pappa som rektor tänkte jag drömmande.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Fortsättning kanske dröjer igen...
Men vad tycker ni? Kommentera!!!
"Det där får inte hända igen, varför är jag så dum och aldrig tänker på vad jag tar på mig?" tänkte jag och sprang det fortaste jag kunde hem. Glory blev precis inte ledsen över att få sträck ut ordentligt.
När jag kom in genom dörren hörde jag pappas glada röst innifrån köket:
- Det är mat gumman, jag har nåt jag vill berätta för dig.
Jag ställde ifrån mig skorna och gick in och satte mig på min sida av matbordet. Pappa såg riktig glad ut för en gångs skull. Han brukade alltid se stressad och trött ut. Kanske berodde det på hans jobb men jag vet inte. Det kan väll inte vara så stressigt att vara fritidspedagog? Eller jo kanske, med 20 skrikande ungar runt sig varje dag.
Vad var det han ville berätta, säg det nån gång, tänkte hon otåligt.
- Jo, det jag ville berätta är, sa han som om han hade läst hennes tankar, att jag har blivit tillfrågat om ett nytt jobb.
- Vad då för jobb? undrade jag.
- Rektorn går i pension till hösten...
- Så du ska bli rektor? Frågade jag nyfiket.
- Jaa... Mer betalt, men lite fler arbetstimmar. Vad tycker du?
- Klart du ska bli rektor pappa! Fan vad coolt!
Den kvällen när jag skulle sova tänkte jag inte på nåt annat än pappa. Pappa som rektor tänkte jag drömmande.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Fortsättning kanske dröjer igen...
Men vad tycker ni? Kommentera!!!
Kapitel 2
Nästa mejl var från hotmail själv. Dom frågade om jag ville uppdatera min hotmail, det brydde jag mig inte heller så mycket om så jag flyttade mejlet till papperskorgen och öppnade Counter Strike. Tiden rann iväg, rasten tog slut, jag orkade inte gå tillbaka till skolan........
Jag hörde när nyckeln sattes i låset och en glad pappa ropade att han var hemma.
- Okej, svarade jag, jag kommer.
Jag gick ner och hjälpte pappa med att packa upp matkassarna.
- Varför är du hemma så tidigt? Frågade jag som var van vid att pappa kom hem någon timme senare, klockan halv 7.
- Det var inte så mycket på jobbet så jag kunde åka hem tidigare..
När påsarna var uppackade drog jag på mig ett par gula foppatofflor och tog Glory med mig ut. Jag kunde gå ett varv runt området. Orkade inte gå så långt.
Så fort jag satte foten utanför dörren så hörde jag ett gäng killar längre bort. Jag valde att ta andra hållet, ville inte möta nån just nu.
Men det gjorde jag ju ändå, såklart så skulle dom oxå åt det hållet. Jag med en hund som måste stanna och nosa på allt och dom med moppe. Klart dom hinner ifatt mig lixom.
När dom kom närmre hörde jag hur farten saktade ner, vad var det nu?
- Hörru, ska du me på fest?, Sa en av dem.
- Nej fan det är hon ju, Sa en annan.
Man hörde på rösterna att dom redan var packade. Jag svarade inte på deras fråga utan tittade snabbt ner i marken när jag såg att det var han och hans kompisar.
- Snygga byxor förresten, sa den första och det kändes som jag ville dö just i den stunden. Jag hade dragit på mig ett par utslitna rosa mjukisbyxor innan jag gick ut.
Tänk om han såg det.
I samma stund var dom som bortblåsta.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera! Är den bra hittills eller ska jag ändra nått?
